Texten nedan är hämtad från Svenska Karateförbundet.

Karate är en snårig djungel av olika stilar och stilorganisationer. Från rötterna av de fem huvudstilarna har det vuxit fram en uppsjö av varianter. Och som nybörjare är det oftast en slump var man hamnar. Men ju mer man tränar och knyts an till sin klubb ju mer lär man sig om den stil man tillhör och utvecklas inom sin stilorganisation. Det är vanligt att man känner en stark lojalitet och såklart extra tillhörighet till just sin egen stil och sina ledare.

Så om vi alla är så olika – vad har alla gemensamt? Förutom kärleken till karate så är det att alla föreningar och deras utövare är medlemmar under vårt gemensamma tak – familjen vi kallar Svenska Karateförbundet, även kallat SKF.

Hela stilorganisationer som sådana är däremot inte medlemmar i förbundet. De är privata sammanslutningar med syfte att vårda och utveckla en speciell stil. De lever ett parallellt liv med förbundet och är grunden till det vi alla kallar Karate. En förening är oftast medlem i både Svenska Karateförbundet och samtidigt i en privat stilorganisation. Så vad är egentligen skillnaden?

Svenska Karateförbundet är en officiell organisation, som är del av Riksidrottsförbundet, med ett uppdrag från svenska regeringen att övergripande främja utvecklingen av idrotten Karate, era förutsättningar att kunna utöva den på bästa sätt och att arbeta för demokrati, rättvisa villkor och positiv miljö inom föreningslivet. Vi lägger oss alltså inte i den tekniska utvecklingen av karate eller bedömer vad som är bra och dålig sådan, det sker i stilorganisationerna – precis som graderingar.

Vi ser istället till att ni har en god föreningsmiljö att träna i, att klubben har tillgång till lokaler att vara i och pengar till att kunna driva sin verksamhet. Vi gör också andra saker, som t.ex. att dela ut stipendier, ser till att ni är försäkrade och att det finns bra tävlingar att ställa upp på.

Och just gällande tävlingsverksamheten så råder lite förvirring – den ska vi nu försöka reda ut.

Först och främst, SKF är den enda karate-organisationen i Sverige som tillhör och är godkänd av World Karate Federation, dvs. den internationella organisation som ansvarar för och arrangerar officiella internationella tävlingar i världen, såsom t.ex. VM och EM. WKF är i sin tur den enda Karate-organisation som tillhör och är godkänd av idrottens högsta instans, Internationella Olympiska kommittén. Det är inom någon av dessa instanser dvs. SKF, WKF och IOK, som man därmed kan definieras att utöva det som kallas elitidrott.

Den formella definitionen av en elitidrottare är någon som tävlar på lägst nationell mästerskapsnivå och/eller i landslag, i Sverige är detta alltså inom ramen för ett specialidrottsförbund knutet till Riksidrottsförbundet – dvs Svenska Karateförbundet. Så hur blir man elitidrottare inom Karate?
Det innebär först och främst att du måste tävla på det som kallas för officiella tävlingar.

För att förtydliga:

Nå nationell elit – tävla på av SKF arrangerade Karate-SM

Nå internationell elit – tävla på av WKF arrangerade VM, EM, Premier League och Serie A via SKFs  landslag.

Vill man tävla på OS så ska man sikta mot att först bli en del av svenska landslaget och sedan prestera utomlands på WKFs tävlingar enligt det kvalifikationssystem som finns.

Det finns ett (1) officiellt landslag i Sverige, Svenska Landslaget i Karate, tillhörande Svenska Karateförbundet.

Du når landslaget genom att placera dig på Karate-SM. Där sker nämligen urvalet till landslagsuttagning. Får du en inbjudan till landslagsuttagning, kan du sedan bli vald till att representera Sverige genom landslaget på WKFs tävlingar och på så sätt ta dig vidare till internationell elit.

Den andra vägen till landslaget är genom att delta i distriktsträningarna runtom i landet, då tränarna i distrikten har nomineringsrätt att rekommendera utövare till landslaget.

Det som är gemensamt för officiella tävlingar är att de är öppna för alla, oavsett stil eller vilken stilorganisation du tillhör och anordnas enligt WKFs regelverk. WKFs regelverk är alltså stilöverskridande. Det gör att svårighetsgraden är den högsta tänkbara och det är också därför som det inom karate, runtom i hela världen, är just WKF-systemet som definierar vad som är Karate-elit.

I Sverige har vi dock också två andra varianter man kan tävla inom, Shobu Ippon ochKyokushin, där du också kan tävla i SM för respektive regelverk. Dessa varianter faller däremot inte inom ramen för vad som utgör officiell elitnivå, det gör inte heller internationella tävlingar av denna typ. Det finns dock inget som hindrar att du växlar och tävlar i flera regelverk, t.ex. ställer upp i både en Shobu Ippon-stävling och helgen efter i en WKF-tävling. Man ska dock inte förväxla statusen på de officiella mästerskapen, såsom VM och EM i Karate, med stilmästerskap eller andra regelverk än WKF. Du kan inte hänvisa till meriter för de senare inom elitidrotten.

Shobu Ippon är sprunget ur stilen Shotokan och fortfarande starkt förknippat med denna. Men till skillnad mot vad många tror, så behöver du inte vara från en Shotokan-organisation för att tävla i det. SM är öppet för alla oavsett stil och oavsett organisation, så länge du kan och följer regelverket Shobu Ippon.

Samma sak med Kyokushin. Regelverket har samma namn som stilen, men det är inte vilken stil du tränar, utan din förmåga att tävla enligt regelverket som avgör om du kan ställa upp eller inte.

Självklart kan det finnas tävlingar inom alla tre regelverken som arrangeras för bara en viss grupp, – men det är inte alltid så, vilket verkar vara en vanlig missuppfattning i vissa fall. Grunden ska alltid vara att alla är välkomna förutsatt att man följer reglerna.

Det finns också s.k. Distriktsregelverk inom respektive, vilket är anpassningar av tävlingsbestämmelserna för WKF, Shobu Ippon och Kyokushin. Den viktigaste skillnaden är att Distriktsreglerna inte tillåter träff mot huvudet i Kumite, vilket gör dessa tävlingar extra bra som instegsarrangemang för nybörjare inom tävling – av alla åldrar. Det är också mindre, lokala tävlingar som ska var enkla att åka på och billiga att ställa upp i.

Det finns många format på tävlingar, stora som små – förhoppningsvis något som passar alla. Alla vill inte sikta mot elit utan bara tävla för att det är kul och bli så bra de kan bli på sin nivå. Till det finns alla andra tävlingar i Sverige, förutom SM. De kallas Förbunds- el Distriktstävlingar.

Det alla har gemensamt är dock att de måste godkännas, sanktioneras, av Svenska Karateförbundet. Vi har detta uppdrag p.g.a. av det som kallas Kampsportslagen, vilket innebär att inga tävlingar får anordnas utanför de 3 godkända regelverken och utan att vi på förbundet känner till det.

Anledningen till att denna ordning är nödvändig är att Kampsportslagen kräver att alla kampsporter ska återrapportera skadestatistik och kunna redogöra för det som kallas godtagbar säkerhet för att få fortsätta bedriva sin verksamhet.

Om vi, eller våra föreningar, inte följer de villkor som lagen innebär kan det resultera i att vi alla förlorar rätten att anordna några karate-tävlingar i Sverige överhuvudtaget, samt böter och fängelsestraff för de enskilda individer som bär ansvaret för regelbrottet. Det är även p.g.a. av Kampsportslagen vi har krav på tävlingslicens.

Administrationen är komplex, men det är också därför förbundet har uppdraget att handlägga den, så att våra klubbar slipper oroa sig. För att allt ska fungera krävs det dock att alla följer de riktlinjer som finns.

Det är dock bara ca 12 % av våra utövare som tävlar. Resten är nöjda med att utvecklas genom sin träning, – du kan bli den bästa versionen av dig själv utan att någonsin tävla, det ska vi inte glömma.

Men för de som vill mäta sina krafter mot andra så vill vi att de ska kunna bli så bra som möjligt och nå dit de vill på ett korrekt och tryggt sätt. Vi förlitar oss därför på våra tävlingsarrangörer att genomföra bra och ansvarsfulla arrangemang – i de flesta fall gör de ett fantastiskt jobb. Dock vill vi lyfta det viktiga i att det också är du, som enskild utövare, som har ett ansvar att ta reda på och se till att du tävlar på rätt sätt, på rätt plats och enligt rätt regler för att nå dit du vill när du siktar framåt.